| |
Papperstyp K har präglat vattenmärke, tillverkningen skedde med speciella dukar som skapade avtryck i pappret.
 /Vattenmärken/vattenmarken-vm-krona
Under boktrycksperioden och fram till 1886 användes handgjort papper vid frimärksframställningen. Eftersom pappret från Tumba pappersbruk visade sig ha bristfällig kvalité övergick man till att importera maskingjort papper från Tyskland. Till skillnad från boktrycksfrimärkena användes vattenmärkt papper vid framställning av koppatrycksfrimärkena.
Införandet av koppatrycksmärkena medförde att man gick ifrån ett opraktiskt kontrollsystem med posthorn och kontrollnummer och införde istället ett papper med vattenmärke. I bilden nedan visas ett helark med präglat vattenmärke.
För att tillverka vattenmärkt papper placerades den fuktiga pappersmassan ut på en bana försedd med ett system av valsar. En av dessa valsar var den s.k dandyrullen som var klädd med en mässingsduk med fastsydda kronor och bokstäver av tunn mässingstråd.
När dandyrullen med mässingsduken pressades mot pappersmassan blev denna på motsvarande ställen tunnare och mer genomlysande. Avtrycket i pappret släpper alltså igenom ljuset bättre än vad resten av pappret gör, på så sätt uppträder vattenmärket.
Det finns tre kända dandyrullar, två tyska (Gottlieb Heerbrandt) och en engelsk (Marshall & Company). Den engelska rullen levererades omkring år 1906. Det finns också variationer på mässingsduken vilket medför olika placering av kronorna.
1895 beslutades att fyra nya vattenmärken skulle tillföras mellan halvarken i form av kors (plusstecken). Dessa hade till uppgift att användas som riktmärken vid iläggningen av helarken i tryckpressen.
En komplett mässingsduk kunde bestå av 800 kronor som delades upp i grupper om 8x 100 kronor och där varannan åttondel var vänd upp och ner.
Mässingsduk med fastsydda kronor ock bokstäver
Del av mässingsduk såldes på Malmö Frimärkshandels auktion 2014 för 91 875 kr.
|