| |
Det finns en hel del markeringar på kartorna, tittar man noga kan man förutom vattenmärken bl.a. se semaforer, matningsavtryck, plåtsiffror och riktkors.
 /Historia/historia-markeringar
Det finns en hel del kartor med synliga plåtsiffror och på medaljongkartorna är de vanligt förekommande. Även om plåtsiffran inte alltid är synlig har de ändå förekommit men blivit bortskurna under tillverkningen. Det finns också tryckplåtar (gäller inte medaljongemissionen) som aldrig varit numrerade och då existerar inte plåtsiffror.
Plåtsiffror förekommer med arabiska- och romerska siffror, F75 förekommer med plåtsiffra I-IV.
På kartan för F76 så syn ingen plåtsiffra, helarket är tryckt i ställning Ma vilket innebar att plåtsiffran trycktes i centrum mellan kartorna. Det troliga är att plåtsiffran befinner sig helarkets andra halva. Mer om medaljongemissionens sammansättningar hittar du här.
Matningsavtryck förekommer på samtliga kamperforerade kartor, men endast i höger eller vänster marginal. I de fall en plåtsiffra finns tryckt på kartan befinner sig matningsavtrycken alltid på motsatt sida i förhållande till plåtsiffran.
På liknande sätt som vid arkperforering "nålades" helarken i ramar med hjälp av riktkorsen, därefter fästes klämmor i de båda sidmarginalerna. Klämmornas uppgift var att hjälpa till med att mata fram arket så att kamperforeringen kunde genomföras. Det är efter dessa klämmor som matningsavtrycken uppkommer på samtliga kamperforerade kartor.
Om man studerar hur vida kartornas sidmarginaler har spår efter matningsavtryck, stödjer detta teorin om att arkperforerade kartor perforerades i halvark medans kamperforerade kartor perforerades i helark. På kamperforerade kartor har alltid endast en sidmarginal spår av matningsavtryck.
På bilden visas F103, båda kartorna är från samma tryckplåt och skulle kunna bilda ett helark om 200 frimärken. Innan helarket delades monterades det i en uppnålningsram, därefter monterades klämmorna och ramen togs bort, sedan grep kamperforeringsmaskinen tag i klämmorna för att mata in helarket.
Perforeringsverktygen från 1906 och 1910 var båda av arkperforeringstyp.
De delade kartorna monterades för hand i ramar och till vänster och höger satt en nål som skulle passas in så att nålen stack igenom riktkorsen.
Riktkorsen var tryckta på kartans höger och vänsterkant mellan rad 5 och rad 6. Korsen ser ut som ett plustecken och har samma färg som det tryckta frimärket. 5 kartor i taget uppnålades manuellt sedan perforerades kartorna i ett moment.
Riktkors förekommer på alla kartor av F75 till F104.
I slutet av 1912 köptes ett nytt perforeringsverktyg in (Herrman & Karig i Wien) och var avsedd för kamperforering, kamperforerade kartor har också dessa riktkors.
Om man studerar hur vida kartornas riktkors användes vid perforeringstillfället, stödjer detta teorin om att arkperforerade kartor perforerades i halvark medans kamperforerade kartor perforerades i helark. På arkperforerade kartor har alltid båda riktkorsen använts medans på kamperforerade kartor är endast ett riktkors använt.
Precis som med kartorna för medaljongemissionen har också kartorna för Oscar II markeringar i kartramens höger och vänsterkant som hjälpte till att centrera kartan innan perforeringen genomfördes.
Samtliga Oscar II kartor är arkperforerade och har spår av nålen mellan rad 5 och 6 på båda sidor av kartan. Det stödjer då teorin att Oscar II halvark perforerades istället för helark.
Tjänstefrimärkena saknar helt riktlinjer, riktpunkter eller riktkors, däremot finns spår av nålning och arkmatning på samma sätt som hos andra kam- eller arkperforerade kartor.
Precis som med medaljong- och Oscar II kartorna har också kartorna för Lilla Riksvapnet markeringar i kartramens höger- och vänsterkant som hjälpte till att centrera kartan innan perforeringen genomfördes.
Hos kartorna med Lilla Riksvapnet befinner sig en riktpunkt mellan rad 5 och 6. Vid kartans riktpunkt finns spår av uppfästningsnålen och på varje arkperforerad karta syns nålspåret på båda sidor, på kamperforerade kartor syns nålspåret endast på en sida. Det stödjer då teorin om att perforering av Lilla Riksvapnets arkperforerade kartor genomfördes med halvark och kamperforering genomfördes med helark.
Av 15 kontrollerade kartor syns riktpunkten på ca hälften av kartorna, i de fall riktpunkten inte syns går det inte att konstatera hur vida den verkligen existerar eller ej.
Precisionen är väldigt hög, av de studerade kartorna är riktpunkten genomstucken och endast rester av riktpunkten återstår och blir synlig endast vid förstoring.
På bilden visas ett exempel av 4 öre lila, sannolikt syns punkten väldigt tydligt p.g.a. att kartan är snedcentrerad.
På samtliga perforerade kartor med Stora Tjänstefrimärket finns spår av perforeringsmaskinens uppnålningsram och de nålar som höll arken på plats.
Monteringen av arken i uppnålningsramen genomfördes utan att kartorna hade några hjälplinjer eller hjälppunkter och spåren av nålen finns alltid i positionerna 21/26 och 25/30.
 Osäkert om bilden representerar 1880- eller 1890-års perforeringsverktyg
Oscar II 1 Kr tillverkades genom två separata tryckförfaranden, den ena i grå nyans och den andra i röd nyans. På kartans alla sidmarginaler syns vertikala streck i samma färg som i trycktes färg, dessa två linjer skulle överlappa varandra. De vertikala strecken på bilden visar att de två trycken är förskjutna i sidled, studerar man hur ansiktet förhåller sig till den röda ramen ser man samma förskjutning.
Linjerna är stödlinjer som använts för att passa in de två olika trycken, ansiktet skulle på så sätt hamna centrerat i den röda ramen efter andra tryckningen.
På en del tidiga tryckplåtar från medaljongemissionen har en semafor graverats på tryckplåten.
Semaforen består av en lodrät bas med horisontella linjer åt höger och vänster men kan också innehålla en plåtsiffra eller punkter ovanför den lodräta basen, 4 punkter skulle t.ex. överensstämma med plåtsiffran IV.
Omförstålningsteorin var en ganska spridd teori om semaforens användning, numera är denna teori avfärdad. Det troliga är istället att antalet vertikala streck indikerar hur ofta tryckplåten använts.
 Objekt med 10 semaforer
Benämningar på diverse färgdefekter uppstår ofta utifrån hur frimärket trycktes. Om tryckpressen gick på tomgång överfördes färg till mottryckscylindern eller digeln istället för till ett pappersark. Dessa färgrester överfördes sedan på nästkommande pappersark som ett spegeltryck med i princip exakt passning som framsidans tryck.
Ett sådant spegeltryck kan vara färgstarkt och tydligt vilket ofta skiljer sig från spegeltryck som uppstått genom s.k. smetning d.v.s. när färdiga pappersark staplas på varandra och underliggande pappersark färgade av sig på överliggande ark.
Frimärksbilden kan också bli synlig på baksidan av ett frimärke om färgen på ovansidan går igenom pappret, detta ska dock inte förväxlas med ett spegeltryck.
 Oscar II F39 V3
Benämningar på diverse färgdefekter uppstår ofta utifrån hur frimärket trycktes. På en del bandmärken tryckta med hjälp av stålgravyr uppstår en färgansamling mellan plåtskarvarna på tryckcylindern. Denna färgansamling visar sig sedan på de färdiga frimärkena, speciellt om de är snedcentrerade.
På bilden visas F151C med plåtskarv mellan plåt 3 och 0.
Benämningar på diverse färgdefekter uppstår ofta utifrån hur frimärket trycktes. På frimärken tryckta med hjälp av koppartryck kan en färgansamling uppstå på de ställen där de olika småpatriserna är sammanlödda. Denna färgansamling visar sig sedan som en linje på de färdiga frimärkena, både lodräta och vågräta tunna linjer kan uppstå i övre eller undre marginalen, speciellt om frimärket är snedcentrerat.
Benämningar på diverse färgdefekter uppstår ofta utifrån hur frimärket trycktes. På frimärken tryckta med hjälp av boktryck kan en färgansamling uppstå på klichéns ram om denna inte rengjordes ordentligt. Denna färgansamling visar sig sedan på de färdiga frimärkena, speciellt om frimärkena är snedcentrerade.
Benämningar på diverse färgdefekter uppstår ofta utifrån hur frimärket trycktes. Oscar II 1 Kr har inga lödskarvlinjer eftersom tryckplåtarna var gjorda av vax. På frimärken tryckta med hjälp av koppartryck och vaxplåtar kan en färgansamling uppstå om plåtarna inte rengjordes ordentligt. Denna färgansamling visar sig sedan som suddiga streck på de färdiga frimärkena, speciellt om frimärkena är snedcentrerade.
 Bilden är ett fotomontage
Siffror på frimärkenas baksida, så kallade kontrollnummer utgjorde en viktig uppgift för Postens anställda vid inventering.
Dåtidens bandmärken (1920-1936) levererades i rullar med upp till 500 frimärken. Det blev både tidsödande och krångligt att ta reda på hur många frimärken som hade sålts. Ganska omgående införde man en kontrollsiffra på vissa positioner (vart 10:e frimärke i bilden). Kontrollsiffror existerar fortfarande på nutida rullfrimärken men siffrornas betydelse har ändrats.
Kontrollsiffrornas system bygger på att den sista siffran är bortplockad vilket innebär att 2 = 20:e frimärket och 20 är det 200:e frimärket.
Bilden visar en karta där en kolumn har kontrollsiffra (8), tryckt med svart färg på samtliga rader.
För mer information om kontrollsiffror se XpoNAT "Siffror på baksidan" av Gunnar Dahlstrand.
 Kontrollsiffror, praktiskt vid inventering
Studerade kartor av F50 och Tj25 uppvisar ett hål i märket på position 1 och på position 100. I övre vänstra hörnet intill den yttre ramens hörnkant befinner sig ett hål på position 1. På position 100 förekommer hålet i nedre högra hörnet och ofta utanför märkesbilden när det gäller F50.
Det är troligt att detta hål har uppkommit när påtrycket genomfördes men detta är inte bekräftat.
Man skulle kunna uppfatta att ett ensamt märke med hål i något av de tidigare nämnda hörnen var defekt, jag skulle vilja påstå att det är en raritet med tanke på att det är så pass sällsynt.
 Påtryck markeringar
|